Hej alla mina vänner! Nu e ni bra nyfikna på hur min jul blev. Fick jag några julklappar tro? Jag skrattar lite när jag tänker tillbaka på julafton men för en stund så blir jag också sorgsen. Jag var ju så förväntansfull. Alla klapparna måste ju vara till mig....det trodde jag ju på riktigt.



Granen är så fin när den vaktar mina klappar. Ja, det kan ju finnas klapptjuvar i huset. Men vi har snackat lite granen och jag. Jag kommer belöna granen om den sköter sig. Det jag har sagt är att stick alla som försöker klämma på mina klappar. Inte värre än så.



Innan klapputdelning ska det mysas, spelas spel, drickas julmust och en massa onödigt dra ut på tiden, plåga hundar och barn och annat tjafs. Vem har hittat på det? Det skulle jag  vilja veta. Kan någon svara mej?



Nu ska ni snart få veta vad jag fick.......vänta...... först måste ni få se hur mycket snö vi har. Rulla ner till nästa bild.



Vilken tur att vi har flera ingångar till vårat hus. Ni fattar välan hur det annars hade gått. Jo, annars skulle Benjamin och Helga vackert fått vänta till våren med att komma in. Hur skulle det sett ut?



Jaha mina vänner. Vart va jag nu i min lilla julberättelse direkt från verkligheten, direkt från mitt hjärta....jo visst ja, klapparna under granen som borde ha varit mina. Nu blir jag lite gråtig, besvikelsen tär. Jag tror att det behöver gå lite längre tid. Men jag ska försöka i alla fall. För er skull. För er nyfikenhets skull.



Det här är vad jag fick. En get att ge bort. Jag fick inte ens behålla den. Jag fick inte ens döpa den. Nä den va redan döpt för det gjorde matte. Vart är all kärlek, omtanke, medmänsklighet, jag undrar vad som händer i mitt hus? Jag trodde att jag betydde mer än så. Jag vill ju förtusan behålla min egna get . Det kan ni välan förstå?



Va säger du RUDI? Jag hör inte! Vaaa??? Rudi du e för lågt bort...... Men jag tror att du vill veta vad geten heter. Är det så RUDI? OK du ska få veta och alla ni andra också......



Geten heter Paddington.  Inte Göte som den borde utan Paddington. Ni kan väl förstå att jag e lite ledsen.



Mitt i all sorg och självömkan så dyker minimatte Rebecca upp, hon ger mig sin finaste fotboll och allt blir som vanligt
igen.



Nu sitter jag här i solnedgången strålande vacker som vanligt. Vad gör väl det att geten hamnade i Zambia hos någon som vill mjölka varje dag. Vi har ju så mycket snö så jag tror att den får det bättre i värmen. Ni förstår väl att jag e både glad och stolt över att jag har skänkt en get till en familj i Afrika.  Den kan ge 6 liter näringsrik mjölk om dagen. Vad skulle jag ha gjort med den. Jag dricker ju inte mjölk. Jag e ju faktiskt bara en hund. Men en tusan till vacker hund det tycker jag allt. Ja iallafall om jag får bestämma. Ja visst ja, jag e ju på min egna blogg där bestämmer jag allt.

Nu mina vänner så rusar jag vidare  i mitt underbara liv. Jag kanske hälsar på lite då och då......kanske imorgon, kanske i övermorgon.  Vi får se!!!
Kram från Farbror Blå en kille lätt att älska!!!!

Hej på er alla mina bloggisar. Jag sitter här och är så jädrans förväntansfull. Kan det vara så att alla paketen är till mig? Det känns ju så. Det finns ingen i det här huset som är snällare än vad jag är..... Det finns ingen i det här huset som är godare än vad jag är..... Det finns heller ingen som är vackrare än vad jag är..... Jamen det är välan skäl nog att alla paketen bör vara till mig? Med lite tur så är jag på ett tusan till glatt humör i morgon och då mina vänner så ska jag berätta vad som fanns i mina klappar.

Ha nu en underbar jul så hörs vi i morrn!!!

Hej mina fina bloggisar. Här ligger jag på lagring och blir bara bättre och bättre. Ja helt enkelt såå mycket bättre. Jag åldras med behag och börjar känna mig vuxen på riktigt. Ålder och skönhet går hand i hand. Det vet ni välan?



Som ni vet så har vi ju fått en hel del snö här nere i södern. Jag kände att jag måste ta en lagringspaus för att ge mig ut, ge mig hän, bara njuta av att blända min omgivning. Jag vill varna för en hel del skönhet. Jag rår inte för det. Häng med på en snöig, götisk tur i virvlande snö.



Försten ut e bäst!!! Ingen protest!!!! Vem kommer sist ut?



Jalle Fjalle Rävråtta e sist. Han skriker hjääälp jag tror jag drunknar, jag kan inte andas, ja typ sånt larv. Men han är yngst och har aldrig träffat på snö. Det är ok Jalle jag kommer och räddar dig.



Nu kommer jag Jalle!!!! Jag springer det snabbaste jag kan i den djupa snön. Min muskulösa och vackra kropp tar mig lätt genom snödjupet utan att trötta ut mig.



Jalle vart är du???? Jag är helt jädra snöblind......Du måste skrika så jag hör dig för jag ser ingenting.



Stiiina för bövelen...... Jag har tappat bort Jalle i snön. Jag e rädd att han håller på att snödrunkna..... Du måste hjälpa mig att leta. Fasen så här hade jag inte tänkt mig dagens blogg. Jag skulle ju bara vara snygg, ja het så att snön skulle smälta runt om mig. Jalle va tusan är du? Om jag ska rädda dig så säg vart du är!!!!!



Helga hjälp mig!!! Hjälp mig rädda Jalle från snödöden. Han kan behöva lustgas eller vad det heter. Vilken dramatik......tur att jag är utvilad.



Håll i dig Jalle. Jag ska försöka dra dig mot grundare snö, där du får tassfäste..... Sluta gnäll nu, det är snart över.
By the way..... Jag är rätt stilig när jag räddar liv.



Så där ja. Det blev ett lyckligt slut på detta snödrama. Jalle lever men han är lite trött. Han ska nu vila en stund sen får han ut och prova på nya snödjup. Han måste ju lära sig, jamen jag kan ju inte alltid finnas i närheten för att rädda honom. Lilla Jalle måste bli vuxen och klara sig själv. Vi har ju tränat länge på det här med att bli självständig.



Den häringa finfina bilden ska Jalle skicka in till Ystads Allehanda. Ja där man kan tacka och hylla sin hjälte. Ni som vill ha ett ex kan höra av sig så fixar jag det när tidningen har kommit ut. Nu tänkte jag återgå till mognad + skönhet= GÖTE alias Farbror Blå eller SNYGG-GÖTE med STORA BOKSTÄVER. Ja det går bra vilket som. Jag ska bjuda på en bildkavalkad.



VÄLLAGRAD, VACKER MM!!!!



Ädel profil. Den ädlaste jag har träffat på. Jag e så glad att det är jag som är på bilden. Jamen det kan ni välan förstå???



Nu ligger jag här och funderar på denna dag. Hur den blev. Jag gick ut med ett tusan till självförtroende. Jag tvivlar aldrig på mig själv. Men smälte jag någon snö? Blev någon bländad? Stannade världen för att jag kom ut vällagrad och grann? Jag vet faktiskt inte. Men vad gör välan det. Jag har räddat ett liv. Jag har räddat livet på Jalle som höll på att snödrunkna. Jag kommer för alltid vara hans hjälte och det mina vänner det e jag nöjd med.

Ännu en underbardag dag i mitt makalösa liv som SNYGG-GÖTE en tusan till vällagrad collie!!!!!



Visst ja.... jag höll ju på att glömma. Med en vacker December-ros vill jag tacka Moster Pillan och ni andra som tjatar och längtar efter mig. Ni lyckades, ni fick igång mig, Jag hoppas att det håller i sig. Jamen jag älskar ju att synas i min egna blogg. Det kan ni välan förstå???

Kram från en tusan till älskad colliepys!!!