Gott och blandat!!!



Hej mina vänner!!! Här ligger Jalle och jag i husses famn och myser. Vi snackar lite om livet och om hösten som är så bra.



Hörrödu Jalle.... jag tror att jag ska ta och lära dig ett och annat om hösten. Jag kom  just på att det e ju jag som ska lära dig allt om livet och där ingår ju faktiskt ett kapitel som heter HÖSTEN. Häng med ni andra. Det kan ju vara något som ni har missat.



När hösten smyger sig på så är det inte alltid man märker det. Den kommer oftast inlindad i dimma och när dimman lättar så har hösten landat.



Då upptäcker man att bonden har varit ute i dimman vänt upp och ner på vattenkaret. Det e ju inte bara så att kossorna kan frysa ihjäl utan även dö av törst. Dom har inget val, det e bara att följa med in i stallet för vintern.  Fy tusan vad tufft dom har det kossorna.



Sen e det ju så att hösten och jag hör ju i hop. Jag blir ju så himla snygg på hösten, jag blommar upp på ett oförklarligt sätt. Men du Jalle....du e nog  en åretrunt collie. Ja typ grundsnygg hela tiden. Men jag..... jag glänser och glöder på hösten.  När jag springer runt på vägarna här på Österlen så är det ju så att bilarna stannar, fåren bääar av beundran och i bland känns det som om hela världen står still för en stund, men  sen suckar den lite och snurrar vidare. Men något har förändrats, men ingen vet riktigt vad.  Äsch..... kom nu Jalle det finns mycket mer att lära om hösten.



Det här du Jalle e bra att ha på hösten. När man kommer bort sig i dimman så e det så bra att hitta en blå pil. Den bara följer du så kommer du fram. Vart kan man ju inte alltid veta, men fram till något kommer man alltid.



Bänken i skogen saknar dom gamla tanterna som brukar vila här en stund innan dom går vidare på kryckiga ben.



Det här Jalle är min andliga mötesplats. Här möter jag vänner som är på väg vidare. Vi snackar en stund, säger ha det nu så bra och sen brukar jag alltid skicka en  hälsning till mattes mamma, katten Nisse och hunden Vimsan. Sen far dom vidare. Det känns  bra att stanna här en stund och tänka. Men du Jalle....mötesplatsen finns alltid här för en när man behöver prata.



Nu Jalle så är det nog fullt i din lilla hjärna. Vi tar höstledigt för en stund och bara leker.



Tror du att du ska få bollen Jalle???? Nä du lilla gubben inte idag!!! Idag e det min bolldag..... Det har jag bestämt..... Varför???? För att jag kan så klart. Haha!!! Skrattar jag glatt och springer vidare.



När jag kom hem efter min höstkurs med Jalle så hade även mittimellanmatte Carolina hittat hem i dimman. Jag såg direkt att hon inte va sig lik. Jag va ju tvungen att påpeka att hon kanske inte kunde äta lika mycket kakor och bullar om hon ska kunna leka med mig som vanligt. Men hon bara skrattade glatt och sa att hon trivdes så himla bra som det va. Hm, vad tusan menade hon med det.



Av en händelse så står det en kärra här. Ja en säckakärra som vi säger här i Skåne, du Mittimellanmatte Carolina om du blir trött så lovar jag att jag kan köra dig dit du vill, ja säg bara till så kommer jag med min lila fina säckakärra. Alltid redo. Jag e en tusan till fin vän. Visst Carro????



Nu e det kväll här hemma hos oss. Jag e trött som faan. Om ni visste vad det tar på krafterna att försöka få Jalle att förstå det häringa med hösten. Ibland så känns det som om jag ska ge upp.



Men då sover jag på saken. Jag drömmer sött om mig själv, och om hur livet kan bli. Jag drömmer om att jag står vid mötesplatsen och pratar med mattes mamma. Matte hälsar att det va länge sen sist. Men det e ju så när man har gått vidare. Jag drömmer också om att det inte är så himla lätt att hålla ihop flocken så som jag skulle önska. Mina valpar drar åt olika håll. Jag drömmer att jag tröstar matte och säger att det ordnar sig nog. Jag finns ju  här för alla när dimman lättar.
Jamen det e välan inget konstigt med det????






Äppelknyckardags!!!



Tjenare mina vänner!!! Jag måste rusa vidare...... Jag ska knycka äpplen....... Häng med om ni törs....... Men skyll inte på mig om vi blir upptäckta. Det e en risk man får ta.......



Hm!!! Någon hann före. Tusan!



Hallå!!! Hörrödu??? Vad tusan gör du på mitt bästa äppelknyckarställe?? Det vet välan alla att hit går man inte för att knycka äpplen det får bara Göte göra....



Moster Pillan!!! Va faan gör du här??? Jag skulle bara kolla att allt stod rätt till. Jaha.... och hur mår du då?? Är det gott om äpplen i år tro???



Shiiit!!! Det finns bara tre äpplen på hela trädet. Dom kan jag ju inte knycka......Vad tusan ska jag göra, vad ska jag säga till moster, hon är ju bjuden på kalas där vi ska mumsa på äppelkaka. Nu kan det ju inte bli någon äkta äppelknyckarkaka. Hm! Jag måste tänka lite......



Det här va ju bra. Äpplen som äpplen bara man knycker dom. Jag vet inte vems äpplen det är, bara det inte är en gammal tant som har glömt dom på bluemerlebänken. Jag vill verkligen inte sno från en fin gammal tant. Det är ju inte bra för min image. Jag har ju sååå mycket att leva upp till.



Hur tusan ska jag få med mig äpplena hem till Carolina. Ja, det e ju  hon som är specialist på äppelknyckarkaka. Det ska ni veta att det ligger mycket arbete bakom en äkta äppelknyckarkaka. Man ska ju vara skicklig både på äpplen och på att knycka.



Lite knyckartips kommer här....Passa på att småknycka lite under en lång tid. Hemma hos släkt och vänner kan man hitta det mesta som man behöver. Men man får inte bli påkommen. Det duger bara med äkta knyck....  Knyck som ingen har sett.... Sen behöver man en Carolina eller något liknande, det kan duga med en Malena men det ska jag ta reda på till nästa gång.



Matte för bövelen, sluta skratta. Kan jag få lite hjälp??? Ibland tror jag att du glömmer bort att jag bara e en helt vanlig hund.



Var så goda mina vänner. Smaka nu på denna makalösa kaka. Mmm.....jisses vad gott. En kaka smakar så mycket godare om man har lyckats att knycka så mycket som möjligt av ingredienserna. Men mina lurviga vänner tänk på att man bara får knycka hemma hos dom som kommer att få smaka på kakan. Det e en oskriven regel. Som nu faktiskt är skriven av mig...... Just nu. 



Hej då mina vänner.....Nu springer jag och Jalle ut i hösten som äntligen har kommit hit. Ni vet välan att det e nu som jag bara kommer att bli snyggare och snyggare. Jamen det e ju det som händer på hösten. Hösten och jag hör liksom i hop.
Jamen det e välan inget konstigt med det????





RSS 2.0